Nu skiter jag i hur många det är som kommer snacka skit om mig efter det här.
Som kollar snett.
Kommer kalla mig det ena och det andra.
Jag måste få ut det.

Jag är rätt less på allt i mitt liv nu. Jag är less på att det är så att allt jag rör vid går i bitar. Jag är less på att va den där tjejen som alltid gör allt fel.. Jag kommer ta mina psykolog samtal på största allvar nu. jag tänker stänga ute mig från verkligenheten ibland men jag behöver det. jag behöver en pause från allt. Jag behöver pausa alla tankar om allting. Jag klarar inte av mer. Allt äter upp mig. Klarar inte mer. Jag har gjort så mycket dumt mot dom jag älskar. Och sårat personer som verkligen brytt sig. Jag har puttat undan hjälpen när den stått framför mig. Varför? Jo för jag vågade inte ta emot den. Jag vågar aldrig. Jag är feg. så jävla feg. Jag kommer inte klara av att sitta såhär om ett år. jag kommer inte klara av mycket mer tryck. Nu är det fan skärpning Emelie på riktigt. Jag ska peka finger mot allt ont och ta mig upp. Även fast jag vet att jag kommer få göra det själv och snubbla hundra miljoner gånger på vägen. Jag måste bort. Långt bort. Och laga mig själv. Ja det måste jag.

Och jag ska försöka klara det för en gång skull.